Erik Pärsson

Erik Pärsson valde att lämna Falkenberg – trots allsvenskt spel 2019 – för OFI Kreta.
Anfallaren har redan fått känna på den grekiska supporterkulturen.

”De (fansen) är lite annorlunda. Det är positivt ibland att man inte förstår språket”, säger Pärsson till Fotbollskanalen.

Runt årsskiftet stod det klart att Erik Pärsson inte skulle följa med Falkenberg upp i allsvenskan. Anfallaren, som stod för elva mål i superettan, hade ett utgående kontrakt, och valde att skriva på för OFI Kreta i den grekiska ligan.

”Den största anledningen var för att de hade haft så go koll på mig. Sedan även att få prova på det här med att vara utlandsproffs. Man har hållit på med fotbollen under större delen av sitt liv och alltid drömt om att komma utomlands. Så med den här chansen kände jag att det var rätt tid”

Anfallaren fick debutera med ett inhopp i cupmötet med Ergotelis den 8 januari, och har även hunnit med ett inhopp i ligan. 24-åringen är nöjd med sin första tid i den nya klubben.

– Det har gått bra. I början var det väl lite svårt att komma in med det här att träna riktigt hårt igen. Men det tog väl bara en och en halv – två veckor så kände jag väl att jag var ganska bra med. I alla fall på samma nivå konditionsmässigt som resten av laget. Så jag behövde bara lite tid, jag har hållit igång under semestern också. Man kan ju inte slappna av helt. Sedan hade vi pratat också om att det kunde finnas en möjlighet att kanske åka utomlands istället för att stanna i allsvenskan. Så det var det man fick förhålla sig till. Men de här första veckorna har varit jättebra och jag har bara blivit positivt överraskad, säger han.

Under torsdagen spelas returmötet med Ergotelis i cupen, där det första mötet slutade 1-1. Och Pärsson kan då få vara med i startelvan för första gången.

– Som det ser ut nu så startar jag. Vilket blir min första riktiga start, så det ska bli väldigt, väldigt skönt framförallt. Jag har väl bara väntat på chansen, så nu gäller det verkligen att bara ta den. Och jag känner mig verkligen redo. Jag har inte kommit hit för att sitta på bänken, det hade jag bara varit dum i huvudet om jag hade kommit hit och sagt. Jag menar, jag lämnar allt i Sverige för att åka till ett främmande land. Eller främmande och främmande, man har ju varit turist i Grekland. Men det här gör jag på full tid och om inte jag startar så får jag träna extra och visa att jag ska spela helt enkelt. Det är så man får göra, säger anfallaren, som har en bra känsla efter den första matchen mot Ergotelis.

– Det var första matchen efter uppehållet. Man kände väl att det fanns mer att ge, men att det var rätt tidigt ändå. Jag känner bara att det är väldigt roligt att vi inte har förlorat än (sedan han kom). Och supportrarna i Grekland, de är lite annorlunda. Det är på något sätt positivt ibland att man inte förstår språket.

Supporterkulturen skiljer sig en aning från Falkenberg, vilket Pärsson har fått känna på.

– Vi hade spelat mot Panionios hemma, och leder med 1-0. Men sedan tappade vi till 1-1 i 88:e. Och efter matchen så brukar vi stå på mittplan tydligen och bara vänta på att det lugnar sig och sedan gå in. Men då hörde man, jag kan bara tänka mig vad som skreks. Men jag är glad att jag inte kan de här riktiga svordomarna än. Jag kan vanliga, trevliga uttryck på grekiska och det är det jag håller mig till (skratt).

– Det är lite det som lockar också. De här supportrarna som vi har nu, de är tydligen några av de mest hängivna i landet. Och eftersom att man bor på Kreta så blir det lite problematiskt att ta sig in till fastlandet. Det är bara vi som är här ute och lirar, alla andra måste komma hit. Eller så har de ju matcherna på fastlandet. Vi har ett jäkla fint stöd hemma. Och de har ju fina färger också, det är från min tid i Landskrona. Det är fina färger, svart och vitt.

Flytten till Kreta innebar att Pärsson fick lämna sambo och hundar bakom sig i Sverige, åtminstone tills vidare. Det har varit en utmaning för 24-åringen att hantera.

– Det har varit jobbigt såklart, jag har aldrig varit så här ensam om man säger så. Jag har som tur är de spelarna som har kommit nu i januari, alla vi bor på hotellet här i Heraklion. Så vi försöker att göra det bästa av situationen, för inga av dem har sin familj här heller. Vi försöker göra vad vi kan när vi inte har träningar, att bara försöka hitta på något så att man inte blir helt strandsatt på rummet liksom.

Är det skönt att det är fler som är i lite samma situation?
– Ja, det är klart. En av de som jag kommit närmast är Chris (Christopher Braun) som är från Tyskland. Vi träffades första dagen jag kom hit och eftersom grekerna inte är jätteglada i att prata engelska så är det inte jättelätt att kommunicera. De är absolut inte dåliga, de är bara inte jätteglada i att prata det. Då är det skönt att ha någon som är tysk. Jag kan lite tyska, men det är lite skoltyska.

Även på planen har det varit en utmaning för Pärsson att ställa om sig till en ny typ av fotboll.

– Jag känner väl att grekisk fotboll skiljer sig ändå ganska mycket mot den svenska. Just det här med att det nästan ska passas igenom från målvakt, genom backlinjen och ska vara lite mer krusiduller känns det som. Och det är man ju inte riktigt van vid från Sverige, för är det en jobbig situation där så är det bara att skicka bollen. Så det är väl det man måste vänja sig lite vid, men framförallt är väl det som har varit största skillnaden för mig som anfallare att de helst inte slår så mycket bollar i djupled, utan att man hellre spelar sig igenom. Och det gillar väl jag också, men ibland kanske man ska bryta mönstret lite och göra det oväntade. Men vi får se, jag har knappt varit här i en månad. Men jag vet vad jag kan erbjuda och jag hoppas att jag kan visa det också, säger Pärsson, som hoppas att laget ska kunna klättra ytterligare från sin tolfteplats i ligan.

– Vi har fått in rätt bra spelare under januarifönstret nu som kan göra skillnad, och jag hoppas att jag är en av dem.